cbjack

Efter helgens besök på CB's Training på Kungsvikstorp blev jag verkligen taggad att börja ordentligt med Jack så även vi kan träna på kossor. Så igår började jag med en underbar tur i skogen och tränade på sidförflyttning och han svarar enormt bra och direkt, med träning blir han en toppenhäst, det är jag helt övertygad om...

Idag blir det markarbete på volten så han lär sig mina röstkommandon bättre, vi har liksom bara kommit till lite stillsam jogg än så länge så vägen till galopp i form känns vääääldigt långt borta men det tar den tid det tar.

Imorgon kommer det en tjej som vill titta på honom och just nu känner jag mig verkligen splittrad inför en ev försäljning, samtidigt måste jag vara realisktisk om jag verkligen hinner med att utbilda en häst som honom. Han är lätt helt klart, då han är enormt smart men det krävs ändå väldigt mycket tid och pengar att plocka fram en häst med så pass mycket kapacitet som han faktiskt har...

Ja ja, jag tar en dag i taget och njuter utav hans sällskap och över hur glad han faktiskt gör mig, hade han varit en karl hade jag garanterat friat  

Jag är iaf inställd på att  åka till Kungsvikstorp i slutet på Augusti och introducera honom på boskap, även om vi varit i kohagen och han gått tillsammans med stutar är det inte riktigt samma sak som att flytta djur i en liten fålla och välja ut det djur som sak ut, till råga på allt ska man komma ihåg att samarbeta med den ryttaren som står i gaten, mycket moment och så ska man dessutom komma ihåg att rida  

Nu ska jag bege mig till stallet snart, återkommer med rapport om hur alt fortskrider.

Kramen

Nu är han på plats och han trivs så himla bra. Efter 6 v på lösdrift som inte var en bra ide att låta honom vistas på så har livsgnistan återvänt i hans blick.

Han går tillsammns med 3 märrar och en Islandsvalack som älskar att leka, passar Jack jättebra om stona kunde låta honom få lite space   men det är väl så när en sådan snygg kille dimper ned från ingenstans och tar märrarna med storm... sto ägarna är nog mindre glada över märrarnas tokiga brunstande....

Nu ska iaf killen få äta upp sig ordentligt igen så han kommer tillbaka på banan och kan börja tränas som den 4-åring han är, känns spännande att äntligen få komma ut i skogen med honom igen för det finns ingen bättre plats än just skog och mark när man ska utbilda och stärka sin unghäst.

Lösträningen från i höstas är iaf befäst för följer mig som en hund gör han fortfarande även om flocken finns så är matte mest intressant att följa, det är då man märker vilket band man faktiskt byggt upp med sin häst, att man är viktigare än flocken känns stort i själen  

Nu ska han som sagt få bygga upp sin massa igen så det finns lite att bygga muskler utav. Hans hovar har iaf breddat sig och förra årets inköpta kartong med 3.0 fram och 4.0 bak skor får någon bättre behövande ta över för nu blir det 2.0 som gäller antar jag och det är jag inte missnöjd över, rejäla hovar är ingen nackdel på en tung häst.

Ikväll blir det en skön promenad för oss bägge i skogarna runt kalkbruket, det kommer han säkert uppskatta, att umgås är lika bra som att träna och gör gott i själen!

Ha det gott

Men som Jack ser ut nu kan man tro att han är en fullblods galoppör i full tävlingskondis, inget vackert på en Paint mao    

Märkligt att fri tillgång på foder inte innebär just vad det antyder hos vissa, men man tycker att synen borde fungera iaf och att bilden utav en mager häst indikerar på mer foder...

Ja ja, nu ska han hem och gå i en stor frodig hage och eftersom det äntligen är vår med "längre" dagar så hinner jag tom rida och träna honom tills rätt köpare dyker upp. Jag måste hur som helst ta upp hans markträning så han kommer tillbaka till det vi hade uppnått innan min utbildning började och nu när jag äntligen är färdig lastbils chaufför känns det som att orken börjar komma tillbaka med stormsteg, troligtvis en kombination med att våren knackat på och stigit in...

Bloggen kommer också uppdateras lite oftare, allt i mitt liv har under en period fått stå åt sidan men nu börjar livet igen och därmed en bättre period för Jack   

Det blev inte mycket skrivet idag men solen och Jack kallar...

Kan en häst bli en enmanshäst eller är det en känsla vi människor lägger i våra egna värderingar? Varför jag börjat tänka så är för att min dotter som har en enorm känsla för djur och som alltid fått en underbar kontakt med allehanda hästar vi haft inte riktigt är accepterad utav Jack, funkar sisådär från marken men han vill hellre följa i mina fotspår än följa hennes och från ryggen ville han inte lyssna på henne alls men när jag hoppade upp blev han som vanligt igen, mao försöker förstå och känner av vad jag vill att vi ska göra.

Jag har i ärlighetens namn aldrig haft en så tydlig häst som är så lätt att läsa och förstå som Jack och hur människor kan haft problem med honom är för mig en gåta och jag har insett att det är människorna som är problemet för Jack, de är inte tydliga och de kan absolut inte läsa honom vilket i sin tur gjort honom osäker och obstinat och i slutändan "dum"

Jag har under året som gått fått jobba på hans uppfostran, satt tydliga gränser och på så sätt fått hans förtroende och hans vilja att följa mig oavsett han går i ledrep eller lös. Han följer med på alla mina upptåg och litar på att säger jag att han inte ska vara osäker eller rädd för något när jag ser att han kan bli frågande inför vissa saker så köper han min vilja och följer tryggt efter utan att ifrågasatta mina beslut, han bara gör...

Nu har ju Jack hunnit fylla 3 år och mognar fort tycker jag, han bygger också upp sin värld och börjar nog få de flesta bitar på plats. Hans självförtroende börjar också växa och han är alltigenom en cool och stabil kille, och en väldigt väluppfostrad sådan också även om han gärna testar övriga människor i hans närhet.

Hans uppfostran och markträning känner jag att jag lyckats bra med men hans fortsatta utbildning är skrämmande. Jag fixar grunden för den har jag gjort många gånger men resten?!  Westernridningen är så mycket mer än bara vanlig dressyr, det är stop, spinn, rollback, sidepass mm mm och eftersom jag vill rida honom i boskapsklasser så känner jag att det krävs så mycket mer kunskap än bara grundträningen.

Jag är i grund och botten en "hejsan svejsan western ryttare" som inte kunde se mig mätt på John Wayne filmer när jag var barn, uppväxt med pappas vbl travare och helt självlärd som fått rida på känsla och noll kunskap från början. Kanske har dessa hästar som passerat genom åren eg lärt mig mycket mer än vad hästarna på ridskolan lärde mina vänner? Men frågan kvarstår, är jag kvinna att reda ut alla momenten   

Jag var inne på att skicka honom till någon duktig tränare men samtidigt är jag livrädd att hans förtroende och det "bandet" vi trots allt fått för varandra blir avskalat. Han är trots allt en speciell häst och jag vill inte att det jag åstadkommit med honom ska raseras. Jag vill inte ha hem den gamla Jack för då vet i 17 om det går att fixa till en gång till, eller rättare sagt, det går men orkar man med det och kan man få tillbaka det "bandet" och kommunikationen igen?!

Så nu står vi inför en resa tillsammans som jag inte har en aning om hur den slutar, men kan andra lära sig utav varandra så kan nog jag och Jack också lära oss tillsammans, i värsta fall får vi väl rida "bling bling" klasser  

Min fråga kvarstår iaf, enmanshästar finns de eller är det vårt ego som skapar dem?

Nu har Jack eller som han numera kallas för Herr Gris bott in sig på sitt nya ställe och allvaret kan börja. Han går tillsammans med en 2-årig Hbl hingst och en 4-årig Hbl valack och denna lilla flock fungerar 100% super med Grisen som ledare.

Det är en mycket välskött ställe med vita staket och välklippta gräsmattor, spindelväv i stallet likaså flugor existerar inte. Sadelkammare, duschrum, fikarum osv har golvvärme och är också väldigt gemytligt, ett ställe helt i min smak, dessutom är övriga hyresgäster väldigt trevliga, likaså ägarna och deras 2 tonårsdöttrar. Alla i familjen rider utom mannen som sköter marksevicen.

Iaf så ska jag imorgon Måndag börja ordentligt med Jacks fortsatta inridning/utbildning och med tanke på hur jäkla lugn han varit hittills så känner jag lite pirr och undrar Om och så så fall När han ska explodera?! Han har hittills bara gjort det jag ber om vilket jag naturligtvis ska vara väldigt glad åt men jag känner att det går för lätt och problemfritt och det brukar det liksom inte göra när det gäller saker och händelser i mitt liv...

Jag ska be mannen i mitt liv komma ut i veckan med kameran så det blir lite foton utav det hela också, alltid kul att dokumentera utvecklingen.

Fö så har Jack fått ett nytt smeknamn Herr Gris eller Grisen, varför? För han är som sin matte - envis som en röd gris :S Jag har full koll på honom i, kan jag säga så gott som alla situationer och vi läser och kommunicerar bra med varandra vilket gör att vi har ett enormt bra samarbete tillsammans och det är så länge vi ser varandra, men när det kommer till verkning utav hovar sköter han sig kanon om jag håller i repet, han vet vad jag förväntar mig utav honom och det accepterar han utan att knöla,

Men så kommer vi till när jag ska verka och därmed inte håller i repet, hualigen vad han är obstinat och eftersom jag också är en gris som lätt ändrar färg till röd så blir det en sjujäkla kamp, 55 kg envis Miss Piggy mot 400 kg envis Herr Gris. Nu vinner alltid Miss Piggy något annat går absolut inte för sig men snart blir det jag som kommer se ut som ringaren i Notre Dame för det tar duktigt på min rygg när han kastar sig och hänger, tur att man har rejäla benmuskler :S

Så om 2 veckor blir det transport till hästkliniken och John så slipper vi bråka med varandra och jag slipper tappa tålamodet totalt, varför ändra ett vinnande koncept? Dvs Jack och jag snackar, John verkar och Jack får framstå som den exemplariska häst han faktiskt är och jag får känna mig nöjd med honom som jag alltid gör, utom när han förvandlas till Herr Gris, då får han gärna ligga på julbordet som ugnsbakad skinka ;o)

Låter säkert för många hel knasigt men så är det faktiskt. Hur det går till kan man läsa om på Evas sida, det enda jag eg vet är att det fungerar och att det är en man på NASA som tagit fram programmet hon har i datorn.

Varför vet jag att det fungerar? Dels så behandlar hon både mig och flera utav mina vänner dels lever jag med en man som är mycket, mycket skeptisk till det mesta som har med sådant här att göra, han är tom skeptisk till saker som är vetenskapligt bevisat.

Han lät Eva behandla honom för sin truckskada som sitter i nacken sedan åratal tillbaka. Dvs han kan inte vrida huvudet åt vänster sedan många år, voila med Evas behandling via datorn kan han röra sig obehindrat och han trodde rent ut sagt att detta bara var ruffel och båg, det gör han inte längre utan han rekommenderar verkligen folk med åkommor att söka hjälp och även andra att göra en kropps chek hos henne i förebyggande syfte. Hon behandlar och kollar igenom även djur.

Datorn sade dessutom till om att han har en skada i innerörat och ja det kan man ju lugnt påstå... För ca 17-18 år sedan dök han och spräckte trummhinnan, denna skada läkte aldrig och vill man se någon som blåser bubblor under vattnet genom örat så kan man fråga Svempa för det kan han, dessutom kan han blåsa folk i ansiktet med sitt öra, så att innerörat är trasigt förstår vem som helst - tom Evas dator.

Så till saken, Eva kom ut och kopplade upp Jack. Han hade bl.a svårt att spjälka proteiner, socker och fett. Enorm kiselbrist så där fick jag svaret på varför hans hovar är katastrof, utöver det en del andra brister. Lite problem i ryggraden och toxiner i blodet, troligtvis efter betet där Gnei fick fång och hästarna mådde dåligt.

Utöver det så var han bombtrött i huvudet och lite deprimerad och det är som Lena sa åt mig - Kanske därför han söker tröst hos dig. Och så kanske det är för så här tillgiven som han är nu har han då aldrig varit. När jag kommer ut till hagen på em.dagarna efter jobbet så springer han mig till mötes och gnäggar. Att det kan kännas så skönt att vara så uppskattad utav en häst. Kan hästar ha såna känslor som att älska eller tycka om, känna tillgivenhet? Eller är det bara mat-tanten de ser och att det handlar om överlevnad, rutiner osv? Mmmm jag undrar jag...

Om en vecka ska han iaf flytta till nya stallet med nya kompisar, de hästar han går med nu är 2 st 1-åriga Shires och 1 Tinker åring, de är värre slöa än vuxna Dirty Dräggels (St:Bernhards) och Jack behöver verkligen få leka igen för han är dödligt uttråkad på sina vänner just nu.

Ja ja tiden rusar så snart är han på nya stället med nya kompisar som är lika leksugna och ystra som honom och rejält med bete och då mina vänner börjar allvaret med hans fortsatta inridning och utbildning. Jag ljuger om jag säger att jag INTE längtar.

Kram på er

... har jag tid att göra idag när jag är "ledig" från mitt jobb och folks sopor. Kverulera är fö ett ord som jag fick lära mig betydelsen utav förra året utav min vän när vi var på Axevallas western tävlingar. Då satt vi och kverulerade över vissa ryttares hårda händer och det är vad jag kommer göra idag också, 1 vecka efter Chappen.

Det är säkert inte lätt alla gånger att tänka på vad man gör, ibland blir det fel och rättar man till sina brister så är det helt ok. Men när vi hanterar djur oavsett vi gör det från marken eller hästryggen måste vi tänka heeela tiden, på vad man gör med sina händer, hur hårt, kroppspråk, signaler osv. Innan man lärt sig att göra det så kan man hålla sig borta från tävlingsbanan och framförallt boskapsgrenar.

From hästen fyllt 6 år är det krav på att rida med stång, helt idiotiskt i mina ögon men likväl en regel som måste följas oavsett min åsikt. Merparten utav ryttare inom western ridningen är tyvärr inte mogna att rida hästen på stång. Det rycks och slits och jag mår pyton över vad jag ser. Det fungerar ju utan slit och drag i brideless cutting då ryttaren rider utan träns men så får samma ryttare på sin häst ett träns och tyglar och så ska det dras i stången - Varför?! H*n red ju sin häst utan huvudlag förut och det fungerade - VARFÖR?! Ryttare som utövar brideless måste väl ändå kunna hitta samma känsla med eller utan huvudlag.

Reiningryttare är fö inga jag tittar på när de rider för det är en gren som inte intresserar mig i dagsläget men det finns vissa moment inom reining som återkommer inom vissa andra grenar som intresserar mig tex stopp, spinn rollbacks osv. En bra stop i mina ögon är när det inte dras i munnen "förenklat beskrivet" dvs sätet på ryttaren sjunker ned, axlarna och underskänkel åker fram, hästen stoppar. Varför i all fridens kan inte boskapsryttare träna mer med sin sits i stoppen?! Funkar det i reining så måste det ju fungera i boskapsgrenar?!

Så efter Chappen så har jag bestämt mig för att Jack och jag ska bevisa att det går att stoppa sin häst i boskapsgrenar utan att dra i munnen. Nu ska han förvisso ridas på Bosal så länge jag får tävla på det och när stången kommer på så lär jag inte behöva bry mig så mycket om det då han ska svara på min sits och inte mina händer.

Det är som jag skrev säkert inte lätt men innan man lärt sig stoppa utan att dra i stången så har man inte ute på en tävlingsbana att göra för då är man inte mogen uppgiften. Det jag menar nu är inte detsamma som när en ryttare korrigerar eller kräver en bättre samling osv utan när det slits och dras så hästarna gapar för att undkomma hårda händer.

När det gäller framridningen har jag också lite åsikter - sååå ovanligt va på Chappen var det i gropen säkert 35-40 grader och ryttarna sitter och galopperar runt runt i all oändlighet. Uppvärmning är inte detsamma som att galoppera runt i en volt 30 minuter i gassande sol och där kan jag inte förstå känslan för djuren, för känslan måste vara borta-poff...

Boskapen då. Jag efterlyser lite bättre skydd, både mot solen, publiken och staketet, som det var nu så satt det ett nät på staketen och grindarna till arenan, naturligtvis ser djuren igenom detta och skyddet dvs flocken finns på andra sidan varpå boskapen när de känner sig trängda försöker fly igenom, inte så publikvänligt och framförallt inte trevligt för djuren. Att de inte bryter nacken är helt otroligt så ett mjukt skydd skulle inte kunna vara så svårt att frambringa, likaså stolp som man kan hänga en press över som skydd för solen.

Sedan har vi alla dessa empatibefriade hundägare i publiken som helt känslokallt låter sina djur sitta i gassande sol på bl.a läktaren. Där sitter husse och matte med varsin vattenflaska och svetten dryper, att deras hund UTAN vattenskål får sitta och fullkomligt koka, det sket de högaktningsfullt i, då kan jag lova att jag inte var tyst! Jag kverulerade högljutt men tror ni de brydde sig? Inte ett j-a dugg.

Nu tycker säkert de ev män och en hel del kvinnor också som läser min blogg att jag är tramsig, nja blödig kanske men framförallt älskar jag djur oavsett det är hund, katt, häst eller boskap osv och oavsett art-tillhörighet så gillar jag inte när djur lider och ibland blöder mitt hjärta.

Men nu ska jag väl ge lite ros också för det fanns mycket bra och duktiga ryttare och mångfalden på Chappen är stor. Det jag gillar med denna tävling som eg inte kan kallas för något annat än show är att den är för alla, både eliten och de mindre duktiga, äldre och unga osv. Alla är välkomna att göra sitt bästa och den är publikvänlig även om vattenkranar skulle finnas så publiken slapp betala 20 spänn för 5 dl om man inte vill gå till campingen förstås, men vem orkar det i 35-40 graders värme?!

Det som jag tyckte var det bästa i år var Gymkhanas landslags ryttare som tävlade mot westernryttarna i Polebending och Barrelrace. Hoppas det kan utvecklas till nästa år så w-ryttarna även får tävla gymkhana grenar. Det ser jag fram emot i såna fall.

På det stora hela var det väl ganska bra men mycket kan bli bättre. Jag åker som vanligt dit nästa år men då som tävlande om Jack får vara frisk och vi tillsammans är mogna för uppgiften.

Nu till lite annat som händer här hemma med Jacken. Han går sedan några dagar barfota utan boots och ömmar inte, skor blir det först om 1 år eftersom det tar ca den tiden innan hoven är återställd och utväxt igen, tills dess så kommer jag få rida med boots men det är eg inga konstigheter.

Vi var och tittade på stallplats igår. Varför undrar säkert många eftersom jag har eget stall, ja det har jag med pissdålig mark vilket innebär att bärrandsrötan kommer komma tillbaka i höst igen och det vill jag inte. Dessutom har jag stallet tillsammans med min granne som har ett halvblodshärke utan hjärna som inte gör annat är spöar Jack och det är inget jag vill utsätta honom för heller. Jag vill att han ska ha en bra uppväxt med bra upplevelser. När Gnei bodde hemma styrde Gnei flocken på ett bra sätt och Jack fick vara i fred.

Här hemma har vi heller varken ridbana eller tillgång till andra träningsmöjligheter och då kommer de bli ett jäkla åkande med transport och blir det en rejäl vinter nästa år igen så känns det inte lockande att ge sig ut med transport. Så därför kommer Jack stå i ett stall med både ridhus, ridbana, bra ridvägar och fina hagar som inte består utav bara lera, dessutom finns det grusade sjukhagar som kan nyttjas vid behov.

För mig finns det varmt fikarum, toa och dusch, varm sadelkammare, spolspilta osv så jag tror att det blir det bästa för oss bägge. Ägaren utav gården som fö inhyser ytterligare 4 hyresgäster + gårdens 2 supertrevliga tonårsdöttrar med varsin häst, har ett par unghästar i Jacks ålder så leka kommer han få göra vilket är nog så viktigt i en unghästs utveckling.

Ha det gott!

// Thessan

Jag har varit lite dålig på att uppdatera bloggen men vårat bredband kopplar ner var 5:de minut så det har inte varit mycket internet senaste veckan men jag har fått lite annat gjort istället.

Vi har varit hos John på Mantorp kliniken och det var iaf inte fång utan han var för hårt verkad och därför blivit sulöm. Bärrandsrötan som vi trodde var utläkt var istället inbakad och därför var han blockhalt utan skor. Han är nu uppklippt på höger hov, får butta och boxvila med paddar på hovarna och omslag. Nästa vecka ska vi på återbesök.

Jag tog däremot av hovpaddarna idag för lukten var inte så trevlig, för mig innebär dålig lukt att någonting är just dåligt och behöver luftas. Han är väldigt öm när han går ut även med paddar så idag beställde jag Cavallos "hovbandage" det är en slags omslag i neoprene som man med fördel använder på hästar som har problem med sulor, hovbölder, fång osv. Dessutom beställde jag deras nya sport boots och geleilägg som jag sedan kan ha istället för skor gick på ett par tusen men väldigt nödvändigt.

Han är f.ö väldigt glad och lätthanterlig men längtar nog ut så i veckan får han gå ut i hagen med Boabootsen ett par timmar tillsammans med kompisen Alvin.

Annars händer det inte mycket mer än så med Jack men desto mer beslut från mig, jag har slutat röka då jag verkligen vill ha en ny Boj hästtransport och jag tycker att en Boj är mer värd än att röka ihjäl sig. Än så länge funkar det bra men det kanske beror på att jag verkligen bestämt mig och är fokuserad på målet. Min dotter tyckte jag skulle sluta efter tävlingarna på High Chaparall nästa helg men har man bestämt sig är det bättre att göra det direkt än att skjuta upp allting.

På tal om dotter, jag är just nu en himla lycklig mamma då hon träffat en kille som är en på miljonen. Lugn, barnkär, trevlig som få och helt enkelt det bästa jag kan tänka mig att ha som svärson, dessutom har han gård och gillar hästar, gillar reining förvisso men det kan vi nog omvandla till boskapgrenar.

Midsommarhelgen har varit lugn, Svempa jobbar och sonen är på besök så i det stora hela är det trivsamt. Nu ska jag sätta igång grillen. Ha en fortsatt trevlig midsommarhelg!